travel

Åskmoln över Manhattan


En enda dag på New York-delen av resan så bestämde vi oss för att gå skiljda vägar med mamma. Hon ville inventera tygbutiker och det ville inte jag.
Jag åkte över till Brooklyn, till Greenpoint och Williamsburg. Njöt av allt det polska, de fagra husen, elektronikaffärerna som såg ut som om de inte ändrats sedan 1993.
I ett skede satt jag vid East River Park, på en urgammal stock, tittande ut över East River mot Manhattan, såg skylinen höljas i moln och dimma, såg solen treva sig fram och dimman försvinna.
Efter en tid gick jag bortåt, förbi en flock kanadagäss som pickade i gräset, ut till porten.
Satte mig ner på en bänk och skrev, gick igenom bilder, bara var. För en stund.
Och reste mig för att gå vidare igen, inåt mot Williamsburgs huvudgator.
Men så tittade jag än en gång ut mot skylinen där på andra sidan floden.


Jag gick tillbaka till stranden, ditledd som av en magnet. Himlen var nästan svart.
Den böljade, den nästan sprakade.
Jag satte mig ner på stocken och bara tittade.
Kände vinden öka, såg hur luften skimrade.
Ljuset, ack ljuset!
Den gick från sotmörkt till kallt blått till något som fick alla glasytor på Manhattan att lysa.
Kontrasten! Inget dis, fullständig klarhet och tydlighet.


Det var ett av de finaste ögonblick jag någonsin upplevt.
Där satt jag, på en strand, med vinden i håret och kände mig som om jag befann mig på en öde ö, mitt bland elementen.
Kanadagässen flög plöstligt allihopa som en man ut i vattnet. Fåglarna visste vad som var på kommande.
Efter en stund kom den oerhört starka vinden och jag såg hur vattenridån närmade sig stranden över vattnet. Bestämde mig för att det var dags att gå mot subwayn.

När jag småsprang ut mot porten och gatorna virvlade det av tidningspapper och annat skräp i luften, mina klänningsfållar levde sitt eget liv och jag grävde efter mitt paraply.
Och sen kom regnet.
Vräkte ner.
Fullständigt vräkte ner, samtidigt som himlen dånade.
Paraplyet var till mindre nytta, gatorna förvandlades till forsande floder och jag var genomblöt.
Så blöt att jag bara började skratta där jag gick mot Bedford Ave.
Folk stod under ingångarna till affärerna, trafiken stod nästan stilla och överallt fanns bara vatten.
Men jag njöt.

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s