travel

The Art Institue of Chicago


Chicago har ett fantastiskt konstmuseum fylld med godingar. Ja, enligt många mått mätt har de en av världens finaste samling av impressionistiska målningar. För att inte tala om byggnaden då. En blandning av Beaux-Art och ett modernt hav av glas och ljus. Muséet är den andra till största i USA, näst efter the Met i New York.
Vi hann inte se så mycket, på grund av the size of the place, men förstår väl varför den impressionistiska vingen får beröm. Man ser Monet (30 st), Degas, Renoir, Matisse, Van Gogh och Cezanne, men på nåt sätt verkar samlingen fräschare än på andra museum. Kanske sättet utställningen är ihopsatt? Kanske det underbara ljuset? Jag vet inte, men något var det som fick de bekanta målningarna, stilarna, att leva upp på ett annorlunda sätt.
Fast om jag ska vara ärlig så blir jag inte längre imponerad av att se Monets näckrosor eller Renoirs människohav (även om Renoir annars är en personlig favorit). Underbart vackra, jo, speciellt färgmässigt, men även om just de här tavlorna var nya för mig, så kändes det som om man sett samma sak redan tidigare. You know.
Däremot var den amerikanska vingen ohyggligt fräsch och ljuvlig. Nya konstnärer, nya sätt att måla, att skissa, nya slags penseldrag. En på nåt sätt mer fräck, mer ärlig, mer naturlig, mer… fri approach. Målningarna där fick mig att blir verkligt begeistrad, och nyfiken. Intresserad.

Man kommer ofta hem från the US and A med allamöjliga människomöten i bagaget. Man pratar spontant med nån människa där på gatan, stöter ihop med nån i kassakön, diskuterar skolsystemet med en lärare på en pub. Det är en av de finaste grejerna med resorna över Atlanten.
The Art Institut bjöd också på ett intressant möte, som får mig att skaka på huvudet och le.

Jag chillade sittande i ett rum medan jag väntande på mamma som var långsammare än jag att gå igenom de otaliga rummen. En säkerhetsvakt kom då fram till mig och började prata. Frågade om jag tyckte om det vad jag såg på väggarna. “Oh yes, I really like it, it’s a beautiful collection”. Fortsatte ungefär i stil med: “I’ve been to lots of other museums in Europe, and this one is one of the best, I like how they put things together here.” Hans kommentar, med genuint överraskad stämma: “Oh, do you have museums like this in Europe?”
You might say jag gapade med munnen på vid gavel en liten stund där. Jag menar, hur svarar man på något sådant? Säger man: “well… most of the paintings in this entire building come from Europe…” eller?
Jag visste inte heller hur jag skulle svara på när han konstaterade att det ju är friare, mer ledigt i Amerika jämfört med Europa. “It’s not so strict here, right?” “Um… well…” För nog är det så att amerikaner är så fasikens traditionella när det gäller, tja, ta nudism, sex. Ifråga om moral, öppenhet, tankar och levnadssätt är Europa lightyears ahead of USA. My opinion.

Vakten hostade också fram kommentarer om New York,  som att “people are friendlier here, right?” och “it’s more dirty there, right?” Jag bara: “well…”
Det kändes inte bara som en rätt tidpunkt att educate nån som helt tydligt var clueless om nästan precis allt han släppte ur munnen sin.
Men kanske han inte riktigt var vid sina sinnes fulla bruk, så som han till slut fnittrade till och fnissigt sa: “I just love that you like it here”.

Människomöten är awesome. Resornas manna.

Advertisements
Standard

3 thoughts on “The Art Institue of Chicago

  1. Maria says:

    Hejsan! Här kommer en kommentar som inte har med inlägget att göra alls.

    Jag har (anonymt hehe) följt din blogg en tid och tycker att du tar helt fantastiska bilder. Jag minns att nångång skrev du att du fått en bild såld, men nu hittade jag inte tillbaka till just det inlägget. Men min fråga är, hur går du till väga när du säljer dina bilder? Själv är jag en riktig amatör, men fick idag en förfrågan via flickr, det var någon (complete stranger) som ville använda min bild på sin hemsida och sedan ge “credit” till mig. Inte pengar, men nog credit. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allt det här – har du något råd att ge? Jag inser att också amatörer nuförtiden säljer sina foton, men det verkar vara en riktig djungel av alternativ. Enklast skulle väl vara att bara låta dem använda fotot, men ja, jag vet inte alls…

    en Maria

    Like

  2. Hej en Maria!
    Vad roligt att “träffa” en anonym bloggföljare, man undrar alltid emellanåt vem det är som lurkar där någonstans bland skuggorna, :). Och tack för bild-komplimangen, det är kiva att veta att nån annan får nån glädje av att titta på mina “alster”.
    Jag har ju också bilder på Flickr, dock har jag inte varit aktiv på, nå nästan ett år, men det är därvia som Getty tog kontakt med mig och frågade om jag vill vara med i deras Flickr Collection. Det är egentligen inte frågan om något unikt, Getty har byggt upp ett ganska så stort arkiv med bilder från Flickr under det senaste året, som de sedan säljer via sina egna sidor. Man kunde väl kalla den en “amatör-kollektion” el.dyl. Har nu cirka tio bilder till salu via dem och har fått sålt en, vilket redan det känns som något stort och roligt såklart, :). Säljer alltså inte bilder hit och dit och här och där så där annars, är nog själv också en amatör i allt som gäller fotande. Egentligen.

    Jag vet att många är väldigt beskyddande om sina bilder och skyddar sina rättigheter in i det sista, och förstår det väldigt bra. Själv har jag alltid varit mer laid back i den saken. Vet t.ex. att mina bilder laddats upp på olika nätsidor från Flickr (främst Tumblr o.dyl. share-sidor), men bryr mig inte. Jag ser också (via Stats på Flickr) att det kommit trafik till mina bilder via nån random människas blogg. Vilket jag också tycker att är okej, för det betyder ju att de länkat till ursprungssidan och därmed gett mig credit. Egentligen är jag bara glad att människor tyckt så mycket om en viss bild att de velat använda den själv. Det är en komplimang.
    Det som jag verkligen alltid tyckt om, är de som frågar om de får använda en bild. Då säger jag gärna “ja”. Såklart vill jag också gärna veta adressen till sidan där bilden kommer att finnas och kollar upp att den som frågat t.ex. inte använder den till nån annons eller annan kommerciell verksamhet även om de ursprungligen sagt nåt annat. Det skulle jag inte gå med på. Men nog sk. oskyldigt användande på nån privatpersons blogg.

    Länkar och spår via stat-sidor i all ära, men sen finns det ju den där delen som inte kommer fram via något sådant. Det där när nån använder din bild utan att på nåt sätt länka tillbaka till dig. Det är inte rätt. Men också här orkar jag inte riktigt bry mig, så länge som denna någon inte själv får nåt ut av det, t.ex. pengar eller berömmelse. Fast hur skulle jag isåfall ens få reda på det? Jag lever bara blissfully unaware, :). Det finns ett program på nätet via vilket man kan kolla var nånstans på nätet en viss bild figurerar och kollade en tid sedan upp en del av mina populäraste bilder. Hittade förvånansvärt lite faktiskt. En site hade använt en bild som en del i nånslags annons om typ “inner peace” eller nåt, men eftersom siten verkade död och otroligt dålig så orkade jag inte ens leta upp uppgifter till ägaren och skicka ett hotfullt mail. Det som var roligt var att jag hittade en hel diskussion om en av mina bilder från U2-konserten 2010, där vissa var bergis på att den var photoshoppad, medan andra bara beundrade den. Samma bild levde sitt eget liv på Twitter en tid efter att jag laddat upp den, men tyckte bara att det var väldans häftigt. Såklart, i de flesta fall så hade användarna länkat tillbaka till mig, vilket då gjorde saken riktigt ok.

    Så i överlag så är jag alltså inte alls strikt när det gäller mina bilder. Jag har inpräntat mitt namn i filen på min kamera och det syns i exif-infon på alla bilder, men exif-info är något som man enkelt får bort om man vill. Det är nästan allt. Det man absolut skulle kunna göra är att sätta en watermark på alla bilder man laddar upp på nätet, alltså en slags underskrift i nåt hörn. Men, jag är helt enkelt så himla lat och orkar inte med ett till steg i editeringen, :). Så jag har låtit bli hittills. Får se hur länge. Sedan kan man ju via inställningarna på Flickr göra så att ingen annan än du kan ladda ner bilderna. Och om man dessutom alltid laddar upp bara low-res web-bilder så kan ingen använda bilderna dina till något betungande. De bilder jag laddar upp t.ex. här på bloggen är inte av tillräckligt bra kvalitet för att nån skulle kunna printa ut dem i storleken 10×15 ens.

    Ifall jag skulle få pengar för mina bilder, om jag alltså vore fotograf och tog betalt för mina tjänster så där i överlag, ja då skulle saken såklart vara en annan. Men så länge som jag är en glad amatör som bara tycker om att fota och fånga skönheten i världen, ja då gläder jag mig egentligen bara över att bilderna kanske sprids en aning. Speciellt eftersom jag ju själv laddat upp dem på nätet, och därmed anabled det att andra kan få tag på dem. Ifall jag verkligen ville beskydda mina bilder så skulle jag inte ladda upp dem alls utan bara ha dem kvar på den egna datamaskinen. Fast hur roligt skulle det då vara?

    Det är intressanta tider vi lever i, allt med detta delande på nätet och integritet och var gränsen går och… Vartåt går vi? Vänder vi oss alltmer inåt, beskyddar oss själva, eller kommer utvecklingen, efter denna övergångsperiod, gå mot ett allt öppnare samhälle, också ifråga om vad man delar med sig och vad som är bara ditt och vad som är allihopas gemensamt. Jag vet inte, men tycker det är väldigt intressant med denna brytningspunkt ifråga om nätet och dess inverkan på samhället.

    Alltså i korthet, jag tycker det är helt okej att nån använder mina bilder på nätet, om de länkar till mig, MEN det är huhejsan rätt och värdigt att man frågar först. Plus i kanten för nån som gör det. Många bara tar åt sig. Ifall man har sina bilder på nätet så blir det alltid lite svinn, det så att säga läcker alltid någonstans och hur du än gör så kan det inte hjälpas. Visst, watermarking och low-ressing skalar bort de mesta downloadarna, men i varje fall. Jag väljer helt enkelt att inte ta det så hårt, se det mer som en kul grej när jag då och då träckar var bilderna finns.
    Men jag vet att jag är väldigt liberal när det kommer till den här saken.

    How’s that for an answer? 😉 Hoppas du fick nån klarhet i saken, är inte så bra på att bara kort och koncis i mina funderingar.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s