travel

Han med guldbyxorna

Sista morgonen i Chicago gick vi en smula håglösa och fruktansvärt trötta mot L-stationen (tåget/metron). Plötsligt hörde vi musik någonstansifrån.
Där framför oss gick en äldre man, klädd i guldlamébyxor och en glittrig svart hatt. På axeln hade han en illgul mankka.
En ung man klädd i stilig arbetsskjorta började gå bredvid honom och utbrast glatt: “Man, it’s gotta be over ten years ago I saw someone with a thing like that!” Så fortsatte de, sida vid sida, sakta jammande, ni vet, det där då stegen får mer tyngd, mer svaj, mer swagger, då huvudet rör sig sakta men säkert med i rytmen. Den äldre, lite tandlösa mannen med sin mankka, och den där yngre, ivriga mannen på väg till arbetet.
Plötsligt var världen alldeles underbar och vi gick där bakom dem med ett leende på våra läppar och en värme i våra hjärtan. Anammade en viss swagger vi också där vi gick lyssnande på Phil Collins och In The Air Tonight ekande längs de soldränkta gatorna.

Kunde det finnas ett bättre sätt att säga adjö till Chicago? Nej du, nej.

(Tyvärr var jag så mamis att jag inte vågade fråga om jag fick fota mannen ifråga, istället fick jag nöja mig med denna behagliga bakifrån-vinkel, som såklart inte ger er hela bilden. Men den får duga. Inte heller sa vi något åt honom om hur glada han gjorde oss med sin uppenbarelse och sin attityd. Fy skäms på oss.)

Advertisements
Standard

One thought on “Han med guldbyxorna

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s