travel

Up and away

Jag gick igenom mina resebilder. Fastnade för de allra första knäppen på kameran, de där bilderna som blir till startskottet på resan, de där bilderna som innehåller så mycket iver, så mycket man fortfarande ser framemot. Bilder som är mer snäps än konstverk, men på sitt råa sätt ack så kära.


Morgonmål på flygfältet. En tidig morgon innan vi flög till Köpenhamn, lite trötta och sega, lite tunga i stegen. En aning sombra. Flygfältet fyllt med människor omkring, allihopa tidigt ute, ett buzz i luften.
Ett annat morgonmål, en ännu tidigare morgon. En stund innan jag lyfte till Paris. En ex tempore avgång med beslut kvällen innan. Aningen förvirrad satt jag där, ätande på min smörgås. Kollade för tusende gången att pass och börs var med. Stirrade vilt på den lilla kartan jag hade hunnit slänga i väskan. En intensiv känslaav att bara skratta högt av både förtjusning och förvåning över vad jag höll på att göra, smälla iväg till Paris på ca sju timmars notice.


Sen är man inne i flygplanet. Hittar sina platser, spänner fast sig. Fotar morsan med biljetten i handen innan planet rattar ut från parkeringsplatsen, innan det lyfter mot New York. Fjärilar i magen, en oerhörd förväntan. Tänk att få presentera favoritstaden för en av favoritpersonerna!
Den första resan till Big Apple fattade vi inte ännu på flyg och platsreserveringar och dylikt, vilket ledde till att vi inte fick platser bredvid varandra. Nej, kära vännen tillbringade den långa flygresan bredvid en stor och tjock ortodox präst som mest snarkade. Jag blir så glad av att se på bilden, den där unga jungfruligheten, den där prästen, på väg mot New York. För allra första gången. Intet vetande om någonting. “Vart ska vi fa….?”, “Vi sticker till New York!”, “Joo!” Och så foo vi.


Vyerna från planet. Skönheten i världen där under. Alperna skinande i vårsolen. Jag på väg till Venedig. Fast jag allra helst just då ville vara på väg över vyerna på bilden nedan. Grönland. På rutten mot New York. Ack på den överfärden var jag trött, jag var ledsen, jag mådde illa. Hade arbetat hela natten, inte sovit efter det, kittat energidryck och hjärtat klappade. Men sen kom vi flygande däröver de gnistrande glaciärerna och jag smalt inför storheten, inför mäktigheten. Jag kände mig som en myra inför den orörda naturen, inför mäktigheten i isens rörelser. Och då blev resan till något häftigt once again. Min andra resa till New York. (Venedig var också great. Mer än great. Fantastiskt fint. Men det visste jag inte ännu då jag flög över alpbyarna. Då var jag brydd och ängslig inför valet av resemål.)

Sex resor. Sex första bilder. Sex fantastiska minnen.

Here’s to many more!

Advertisements
Standard

4 thoughts on “Up and away

  1. Hörru du, du har ju varit både till Paris och Venedig, vilken stad gillade du mer? Vi har funderat på att göra en 3-4 dagars resa till nån storstad i Europa i början av maj, men kan inte riktigt bestämma mig för vart vi ska åka. Paris, Rom, Venedig…svårt att välja då alla är så speciella på sitt eget sätt! Vad skulle du rekomendera?

    Like

    • Oj, det där är en svår fråga…. Städerna är så olika… Början av maj är en perfekt tid för båda, varmt och skönt, men inte SÅ mycket trängsel som mitt på sommaren (en viss sorts trängsel är det nog alltid, speciellt i Venedig).
      Venedig har en lugnare atmosfär, inga bilar, vattnet, kontraster, smala gångar, myshet. Då ska man bara försöka hålla sig undan de centrala turistområdena, som t.ex. stråket mellan San Marco och Rialto-bron. Absolut besöka både San Marco och Rialto, men inte glömma de där underbara sidogatorna där man kan få vara helt ensam med ljudet av kluckande vatten. Venedig är unikt och annorlunda, en plats som kan få en att bli både poetisk och harmonisk, ifall man tar sig tid att lyssna på stadens rytm och bara andas ut.
      Paris igen, där finns så otroligt mycket att se. Parker överallt, breda bulevarder, ikoniska Eiffeltornet och Triumfbågen. Större, bredare, öppnare, bullrigare.

      Jag kan helt enkelt inte säga vilken som är favoriten. För mig är Venedig en plats att på sätt och vis gömma mig på, irra bort mig bland gränderna, gå vilse i all evighet för att man kan det och ändå alltid hittar tillbaka. En plats för lite melankoli, lite funderingar och lite allmän bliss. Buranos färgglada hus, vattnet, lugnet, avsaknaden av bilar och världens godaste glass. Paris igen har sina caféer, de välansade parkerna man kan sätta sig ner och läsa en bok i, metron att skurra omkring i, tutande bilar och storstadskänslan.
      Båda underbara.

      Did that make any sense? 😉

      Själv funderar jag just nu på Prag och Istanbul som kommande resemål.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s