travel

California Road Trip ~ dag 1


Här har ni vår rutt. Söderut längs med kusten, österut genom Central Valley till Yosemite. Över Sierra Nevada och längs med bergen söderut innan vi svängde än mer österut mot Death Valley och Las Vegas. Cirka 2000 km och åtta dagar på oss.
Första road tripen, första gången jag, och vi, hyrt en bil utomlands, kört på utländska vägar med utländska regler.
Det var minst sagt spännande.

Vi startade i San Francisco en lördag förmiddag med vår illröda Ford Fiesta, fem dörrar och årets modell. Inte illa. Den var lätt att hitta på diverse parkeringsplatser där den lyste bland alla grå, vita och svarta bilar. Pluspoäng för det.
Att komma ut ur stan var hemskt, jag höll på att få en panikattack där jag satt som kartläsare. Så många enkelriktade gator hit och dit. Till slut befann vi oss på väg 280, en åtta-filad motorväg som tog oss mot Santa Cruz genom ett vackert landskap av skog och bergiga kullar. Vägen slingrade sig än hit än dit och träden blev större och större.

Stop nr 1: Henry Cowell Redwoods State Park.
Min dröm har alltid varit att se redwood-träden, få stå bredvid dem och känna deras enormitet, sätta min hand på deras bark och känna en del av den vishet då samlat på sig under de senaste 1000-2000 åren. Därför gick vår ursprungliga rutt norrut, mot gränsen till Oregon, där världens största träd växer stolta och stora.
Till slut blev allt annorlunda och som en kompromiss så fick redwoodskogarna söderom SF duga.
Och dög gjorde de. Det gjorde de.


Det är otroligt svårt att fånga trädens storlek med kameran. För de är inte bara fysiskt enorma, de har också en psykisk inverkan där du står och blickar upp på dem. En stark närhet. Och man kan inte bara begripa hur så stora saker kan existera. Tänk att enbart 1% av de ursprungliga old growth-skogarna finns kvar. Resten har huggits ner under de senaste 150 åren.
De unga träden har en luddig och mjuk bark, som att klappa en teddybjörn nästan. De äldres bark är varmt, hårt och fårat. Stammarna så otroligt raka, med ett jämnt rakt mönster. Ögonen njöt av att titta på dem. Själen bugade inför deras mäktighet.
En dag ska jag upp till norra Kalifornien och vandra bland de största jättarna, det ska jag. Upp till de våta skogarna där dimman vilar och marken är fylld med ormbunkar höga som män.

Vår färd tog oss vidare, mot Stop nr 2: Santa Cruz några tiotal kilometer söderut. En hippie-stad som är en av de liberalaste i liberala Kalifornien, världsberömt för surfing och sin vackra kustlinje. Vi gick lite i mysiga downtown och stack sedan till stranden med dess 100-år gamla boardwalk och amusement park.


Vi tittade på surfare vid Steamer Lane. Där satt de ute i vattnet, väntande på den perfekta vågen. Stilla Havet såg så stilla ut. Tills vattnet plötsligt formade sig till vågor just vid udden. Och då steg männen upp på sina bräden, lyckades, misslyckades och så satt de igen och väntade. Uttrar lekte lite längre ut, låg på ryggen. Pelikaner flög förbi. Solen gassade. Det var en av de första riktiga wow-ögonblicken på vår resa.


The Boardwalk var fylld med människor, med ljud och ljus. Med matständer och en urgammal berg-och-dalbana. Med Stilla havets vågor.


Vågorna var inte höga, men enorma till volymen. Vattnet kom in som en bulldoxer och när den svepte tillbaka mot havet så drog den och slet den i benen. Sanden försvann under fötterna och livet kändes alldeles underbart. Kallt var det, kallare än våra vatten i juni. Surfarnas våtdräkter made perfect sense.

När mörkret lagt sig satte vi oss igen i bilen och körde längre söderut, mot Monterey.

Advertisements
Standard

2 thoughts on “California Road Trip ~ dag 1

  1. Annika H says:

    Hej!
    Wauwauwau. Dör en aning när jag läser om er resa, suck. Delar din kärlek till NY och skulle mer än gärna åka till resten av landet också. Tidigare tänkte jag, att jag nog kan dö utan att ha sett Amerika. Oj vad fel jag hade. Apropå ditt tidigare inlägg, när man är utan man och barn kan man göra sådana där roadtrips som du gjort med mamma din. Jag kan resa sådär fritt om typ 10-15 år, när båååna har växt upp och kan vara utan mamma ett par veckor. De som säger att man kan ha lika roligt med barnen på sånadär resor ljuger så in i helsike. Eller bara en veckas resa i NY med barnen, fy fabian sku Pippi Långstrump säga. Inte sena middagar, sena promenader, sena Broadway- pjäser och komediklubbar, meningslöst strosande runt och äta precis då lusten faller på. Dubbelt suck för ikväll. Många kramar!

    Like

    • Va kiva att höra från dig, :).
      Ja precis så tänkte jag, “inte är jag någo intresserad av Amerika direkt int”, men sen ändrades allt! Det är också något med språket, att kunna göra sig förstådd o att förstå allt omkring dig, tror jag, ja förutom de olika viben, de otroliga vyerna och den allmänna lättheten i tillvaron.
      O du har nog en poäng i det där med familjens inverkan på livets roligheter, a.k.a. resor. I shall fokusera på det nästa gång när jag har en svag stund i min ofrivilliga ensamhet, :).
      Men ni har igen den förmånen att sen när barnen är tillräckligt stora och t.o.m. sen när de flugit ur boet, så har ni många år på er ännu att resa omkring som galningar. För mig kan det gå så att ifall jag sen får barn runt 40 så börjar jag vara så gammal när barnen är stora att jag inte orkar resa mer på det sättet som jag gör nu. Så nåt positivt är det med att skaffa barnen innan man fyller 30, eller hur, :).

      *krama*

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s