photography ~ weddings, wandering thoughts

Hur det sen var

*tystnad*

Jaa-a, hur ska vi ta det här? Har i snart två dygn ridit på en berg-och dalbana av känslor. Förtvivlan, ångest, en känsla av lugn och sanshet. Omvartannat. Lite som en deer in headlights så att säga, stirrig och matt.
Om vi säger som så, att jag klarade av det jo, gick det galant, tja… Ironiskt nog var det delen som jag stressade mest i förväg inför, porträtten, som kändes allra lättast, allra roligast. Även om det kom regnskurar och var svinkallt och vi till slut bara hade 25 minuter på oss. För jag hade full kontroll, jag kunde ta tid, kände inte att allt flög mig ur händerna. Förberedelserna gick också helt bra. Kyrkan? Nåja, missade inte kyssen eller nåt, men kunde ha gått bättre. Festen? Helt okej, saknar dock lite variation i mina bilder.

Läxor jag lärde mig, vissa nya, somliga gamla som förstärktes.

Lesson nr 1: Rör på dig mera. BE BOLD! Våga, sträck dig, skit i alla andra (inom rimlighetens gränser såklart). Vet din roll, du FÅR ta plats, sluta tänka på folkets blickar. Detta måste jag bli bättre på.
Lesson nr 2: Sätt på dig byxor och låga, bekväma skor. Hade en klänning och högklackade. Klänningen var ej kort, skorna var ej obekväma, men kände att de hämmade mig en aning i onödan, där jag böjde mig ner och samtidigt undermedvetet såg till att jag inte avslöjade allt för mycket av mig själv i processen. Jag måste få sitta ner på golvet, böja mig än hit än dit, vara fri, friare än jag kan vara i klänning.
Lesson nr 3: Lär dig att använda blixt. NU. Jag har alltid tyckt mera om naturligt ljus och klarat mig mycket långt med det, men this wedding, boy, det var MÖRKT. Jag måste bli vän med blixten och kunna använda den rätt när omständigheterna tvingar mig till det.
Lesson nr 4: Var med på kyrkövningen ifall det är möjligt. Ifall inte, vet i detalj hur vigseln kommer att gå till. ORD FÖR ORD. Jag trodde mig veta, men det visade sig att jag inte var medveten om att man t.ex. kunde lämna bort eden. Tänkte missa kyssen, då jag inte fattade att det redan var dags för det. Tur så var jag inte i trappan på väg ner från läktaren just då. *kallsvett*
Lesson nr 5: Be prepared att inte gå normalt i två dagar efteråt. Ett bröllop är en enda lång dag av kyykkyjä, upp och ner, ner och upp. Som resultat skriker mina lårmuskler av smärta. A great workout!

Misstag? Flera. Jag glömde att sätta objektivet tillbaka till AF efter att ha tagit några MF-bilder tidigare. Jag missade bukettkastningen (mörkt, mörkt, mörkt), det blev suddigt. Jag missade mötet mellan far och dotter i “sakristian” eftersom jag inte visste att det var hennes pappa innan det var för sent! (En till läxa: se till att du i förväg vet hur de viktigaste människorna ser ut.)

I överlag känns det som om jag gått igenom skärselden, en skärseld av lärdomar, misslyckanden och också en del triumfer. Vill jag göra det igen? Igår sa jag “jo”. Imorse sa jag “nej”. Ikväll säger jag ett försiktigt “njo”.
Jag är inte ett proffs, och jag har så mycket att lära mig, men samtidigt så känns det som om det är nåt jag kan bli bra på med tiden, det känns som ett område jag får mycket ut av, både i form av one-helluva utmaningar och genom att få se så otroligt mycket lycka. Jag hoppas jag kan bli bättre på att capture that happiness.

Två bilder som jag editerade idag. De enda två hittills. Från porträttdelen.

Advertisements
Standard

5 thoughts on “Hur det sen var

  1. Bra tips för andra också. 😀 Och så var de ju din typ första gång, så de e ju helt förståligt att allt int kan fara nappiin. Men di här två bilderna kan jag i alla fall säga att e jätte fina! 🙂

    Like

    • Tack Ellen, :). Jag har idag börjat editeringsprocessen och nu känns det helt okej, har flera kiva bilder så tror nog det blir en fin helhet iallafall. Ska vi börja köra med blixt-workshops du och jag? Lära oss tillsammans här under den mörkaste delen av året? 🙂

      Like

  2. Men va kiva att du ändå va nöjd. 🙂
    och det där låter ju som en super kiva ide. Jag tycker det sku vara jätte roligt. Fast först borde jag vell skaffa en blixt, hehe. Kan ju önska till julklapp, fast jag har ju redan önska mig en fjärrutlösare. 🙂

    Like

    • Roligt att nån annan identifierar dem, :). Det som retar mig allra mest i efterskott, är att jag glömde bort en yttepytte inställning på D800:an, som jag alltså inte var bekant med i förväg. En inställning som jag tagit för givet på min D700 o därför helt enkelt inte tänkte på det. D800:an har förmågan att automatiskt välja ut längsta slutartiden baserad på objektivets brännvidd och det är ju för bra. Det som är mindre bra att jag i min iver satte på den, utan att tänka att jag ju normalt använder minst 1/100, för alla objektiv, i de flesta lägen. Detta fick såklart till stånd att t.ex. när jag använde min 35mm på D800 så for slutartiden ner till 1/40 och jag har en del suddiga bilder tack vare det… Lesson learned, se till att den andra, möjligen helt nya, kameran är till inställningarna identisk med din egen. Och glöm för guds skull inte bort vilka dina inställningar är på den egna kameran och VARFÖR du en gång ställt in dem så som du gjort. ARGH.
      Denna lilla sak var orsaken till de flesta missade shotsen. Tack och lov ska man kanske säga, för det betyder att nästa gång jag fotar ett bröllop så har jag en stor chans att faktiskt känna att allt lyckades, :).

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s