travel

Dublin Zoo

Ja, vi besökte zoo’t. Fattade att det är säkert över 15 år sedan jag gått omkring på ett liknande ställe. Tänk. När jag var liten spenderande vi alltid en del av sommaren hos moster i Esbo och besökte då alltid Högholmen. Nalletikkare, snöleoparder och påfåglar.

Men tillbaka till Dublin Zoo. Jag vet inte riktigt om jag tycker om konceptet med djurparker. Blev deprimerad då jag gick där förbi inhägnaderna med fantastiska djur inkastade i så små utrymmen. Det kändes så fel.
Samtidigt så vet jag ju att djurparkerna gör ett viktigt arbete bl.a. genom att stöda djur i det vilda och genom att faktiskt hålla olika arter vid liv via avelsprogram etc. Dessutom så informerar de människor om djur och deras situation i naturen. Så visst, mycket är bra. Och så kan man också tillägga att djuren inte vet av nåt annat liv, att de får mat och behöver inte vara rädd för rovdjur.
Men… då man går där, och tittar på lejonen, på girafferna, på elefanterna, som i naturen har enorma områden att röra sig på, eller då man läser om den den sibiriska tigern som är väldigt nära utrotning och står där och tittar på det mäktiga djuret bakom glaset, ja… Jag blir deppad helt enkelt, missnöjd på människan och på allt vad vi lyckas förstöra.

Allt var dock inte kakka. Jag kunde t.ex. ha stått hela dagen och bara följt med apornas företaganden, underbara små skapelser. Fnissade och log med hela ansiktet där jag följde dem med blicken. Chockfaktor nr 1: ett apdjur som plötsligt sakta stegade in på “arenan” på två ben och satte sig sedan ner på gräset med armarna runt knäna. Det var så enormt humant att min hjärna sprängdes en liten smula. Chockfaktor nr 2: gorillorna, deras mänsklighet. Honan med hängbröst. Ungarna som retade varandra genom att sprätta vatten på varandra. En unge som härssade alfahannen genom att gå fram till honom och klappa ihop händerna som en applåd. Och så vidare. Där kunde jag också ha stått hela dagen. Sett på när ungarna brottades och gjorde kullerbyttor.
Dessutom såg jag mina första livslevande giraffer och höll på att dö av förtjusning av att titta på en utter som i galen glädje bollade med små stenar på magen. Där låg den, i solen, och såg ut som om den hade the time of its life.

web8 web9 web10 web11 web12 web13 web14 web15 web16 web17 web18 web19

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s