photography ~ everyday, photography ~telephone

Telefonbilder

Jag pratar mycket om filmfotografering och visar bilder från den digitala systemkameran, men faktum är att den apparat jag fotar mest med är min telefon. Kör in bilderna via appen VSCOcam och upp till Facebook eller Instagram när jag ser nåt trevligt jag vill dela. Lätt som en plätt och hur kiva som helst.
Av nån anledning så känner jag att jag får kontakt med omgivningen via telefonens skärm och perspektiv, även om mitt visuella öga normalt kräver en ordentlig sökare jag kan sätta ögat till och kika igenom. Digitala pockare utan sökare? Fuggedaboutit. Men min broken and beaten Sony Xperia 2, den går, där flyter det.

Mina telefonbilder ligger just nu bara på Instagram och på Facebook, vilket på sätt och vis är synd. De finns inte ens på datorns hårdskiva.
Så nästa projekt, vinterns, om tio år, någongång, är att få in alla dessa mobila bilder i någon slags pappersformat. En bok kanske. Bara för att ha dem kvar sen när teknologin krashar. Höhöh.

På den saken: några vardagsbilder ur kennyn.

(uppdaterar från the source itself, telefonen, och av nån anledning lägger den till editeringstexten under varje bild, går ej att få bort, weird stuff)

Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with t3 preset

Processed with VSCOcam with t3 preset

Processed with VSCOcam with g2 preset

Processed with VSCOcam with g2 preset

Processed with VSCOcam with x2 preset

Processed with VSCOcam with x2 preset

Processed with VSCOcam with b5 preset

Processed with VSCOcam with b5 preset

Processed with VSCOcam with x2 preset

Processed with VSCOcam with x2 preset

Processed with VSCOcam with x2 preset

Processed with VSCOcam with x2 preset

Processed with VSCOcam with s2 preset

Processed with VSCOcam with s2 preset

Processed with VSCOcam with c1 preset

Processed with VSCOcam with c1 preset

Processed with VSCOcam with s2 preset

Processed with VSCOcam with s2 preset

Standard
photography ~ everyday, travel

Här och där och überalles

Vilken vecka jag har bakom mig. Nej, över en vecka, nästan två. Körde tillbaka till Kokkola igår, tog min tid, cruisade i lugn och ro. Så många platser, så många människor, så många aha-upplevelser, så mycket gott. Jag är alldeles överväldigad när jag nu sitter här framför min dator och försöker ta itu med ett antal skoluppgifter.
Det var Esbo, det var Åbo, det var Hangö och Lojo. Det var Stockholm. Det var att sitta på otaliga caféer. Skratta. Njuta. Sova på hotell i Åbo, på hostell i Stockholm, hos vänner och familj här och där. Men allra främst var det att lära mig. Om mig själv. Jag vilade, och förstod att jag inte kommer att stanna i Österbotten. Mitt drive finns någon annanstans.
Tack alla alla ni underbara människor jag mötte där nere i södern. Tack för allt ni gav mig med er närvaro. Här sitter jag och försöker pussla ihop allt det som hände, inom mig och utanför mig. Jag ska ta itu med livet nu, ta mitt ansvar. Bestämma över min tid (tack Ville!). Jag ska sluta analysera, våga köra på istället, jag ska vara närvarande, konstant, ge av mig själv, våga vara öppen (tack Lauri!). Våga lita på att det som jag känner är rätt, stänga av hjärnan emellanåt. Ja. Och redan detta är så stort, så grundläggande. Saker som jag helt enkelt inte förstått tidigare. Där jag körde från plats till plats så förstod jag också hur mycket mer i stunden jag är numera. Hur också vägen blir betydelsefull, pauserna. Sittande länge länge på nån anonym Neste-station. För jag har inget hem, inga stödpunkter. Istället blir hela världen det, jag får lov att själv skapa de där stödpunkterna, precis då när jag behöver en. Ta min tid. För när jag inte hör hemma någonstans så hör jag hemma överallt.
Jag är en lycklig människa och plötsligt så mycker mer balanserad. Mer öppen. Och så lyckligt lottad. Hur kan en liten människa ha så många underbara människor i sin närkrets?

Mikä viikko. Tai ei, puhutaan lähes kahdesta viikosta. Ajoin eilen takaisin Kokkolaan etelän mailta, rauhassa, cruisailen verkkaisesti, taukoja pitäen. Niin monta paikkaa, niin paljon ihmisiä, niin monta lähes tajunnanräjäyttäviä aha-elämyksiä, niin paljon hyvää. Siitä tämä viimeisin etelässäoloaika koostui. Olen pakahtumaisillani nyt kun istun koneeni ääressä, yrittäen aloittaa koulutehtävien tekoa. Olen onnellinen, seesteinen, ja niin paljon viisaampi, niin monessa asiassa.
Espoo, Turku, Hanko, Lohja, Tukholma. Lukuisat kahvilat, niin paljon naurua. Nautintoa. Yöpymistä niin hotellissa, hostellissa sekä ystävien ja sukulaisten luona. Mutta mitä tärkeimpänä, opin niin paljon itsestäni.
Lepäsin ja tajusin ettei Pohjanmaa enää ole kotini.
Kiitos kaikki te ihanat ihmiset, jotka tapasin taipaleellani. Kiitos kaikesta, jonka te annoitte minulle läsnäolollanne. Istun tässä ja yritän sekä koota, että ymmärtää, edes osan siitä, mitä tapahtui sisälläni ja ulkopuolellani. Nyt on minun aika kaapata ote elämästä ja alkaa viemään. On aika olla oman aikani herra (kiitos Ville!). On aika lopettaa analyytikon ura ja siihen liittyvä analysoiminen ja sen sijaan vaan antaa palaa, antaa mennä, uskaltaa heittäytyä ja vain olla oma itseni, olla koko ajan läsnä ja avoin (kiitos Lauri!). On aika luottaa omiin tunteisiini ja tuntemuksiini ja silloin tällöin osata kytkeä aivot pois pelistä.
Ja tämä on niin suurta, niin ihmeellistä, puhutaan asioista, joihin en ole osannut ryhtyä, joita en ole edes ymmärtänyt tekeväni.
Siinä ajaessani paikasta toiseen ymmärsin myös miten nykyään elän paljon enemmän hetkessä. Kuinka tiestä ja matkastakin tulee tärkeä, tauoista. Enää en kaahaile paikasta A paikkaan B, vaan nautin myös tiellä olemisesta. Tauoista nimettömillä huoltoasemilla. Minulla ei ole kotia, ei kiintopisteitä, sen sijaan koko ympäröivä maailma ottaa sen roolin, joudun itse luomaan ne pisteet, silloin kun sellaiselle tulee tarve. Siellä missä satun milloinkin olemaan. Koska kun en kuulu mihinkään niin kuulun kaikkialle.
Olen onnellinen ihminen, ja yhtäkkiä paljon tasapainoisempi. Avoimempi. Ja niin onnekas. Miten paljon hienoja ihmisiä lähipiirissäni kerrassaan on.

DSC_2609{lweb} DSC_2729{lweb} DSC_2746{lweb} DSC_2752{lweb} DSC_2755{lweb} DSC_2776{lweb} DSC_2780{lweb} DSC_2786{lweb} DSC_2815{lweb} DSC_2822{lweb} DSC_2824{lweb} DSC_2825{lweb} DSC_2836{lweb} DSC_2844{lweb} DSC_2851{lweb} DSC_2859{lweb} DSC_2876{lweb}

Standard
photography ~ everyday, travel

Snow Patrol

Det är så fruktansvärt mörkt just nu. Överallt. Mitt på dagen. På kvällen ser man inte ens riktigt var vägen går. Vi lever i ett svart hål.
Snön, du är mer än välkommen.

På tal om snö, så har jag idag beställt biljetter till en Snow Patrol keikka i Köpenhamn i februari. Awesome! Flygbiljetter, check. Hotellrum, check. Och så hoppas jag att de klämmer i med Chasing Cars och Crack The Shutters i nåt skede. Då blir guldkanten komplett.
(Resan blir förresten svinbillig, konsertbiljetterna 45€/pers, hotellrummet 25€/pers, flygen 80€/pers. Mitt resesällskap? Morsan of course.)

Snö till ära, eller tanken på snö, här är några bilder som Getty just precis licenserat av mig.
Kom snälla snö, kom!

 

Standard